Trots att det var ca 2 månader sedan jag fyllde 18 så hade jag ännu inte varit ute på krogen, förens igår.Kvällen började lugnt och stilla, vi satt och snackade och hade det allmänt trevligt. Vi drog sedan vidare till ett dansställe som ligger mitt i stan. Det var en hel del människor där, musiken var go och likaså stämningen. Vi rörde oss på de olika planen, tog oss ner till dansgolven och hamnade mitt i folkmassan. Vi dansade tillsammans, delade på oss, gick runt, tog luft, dansade lite mer. Vi dansade ifrån varandra och jag hamnade med en klunga nya människor. En man kom då upp bakifrån och tryckte sig mot min rygg. Jag tänkte inte så mycket på det utan trodde väl att han blivit inkuffad i mig. Men sedan la han sina händer på mina höfter.Jag reagerade genom att varsamt ta bort dem, då jag inte alls var sugen på att dansa med honom. Då tog han istället ett grepp om min midja. Jag tog åter igen bort hans händer, lite mer bestämt den gången. Då böjde han sig fram och viskade i mitt öra "nice ass du har tjejen". Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera på det och tusentals tankar hann skena genom min hjärna. "Enligt samhället så borde jag ta det som en komplimang", "det är ju kul att någon uppskatrar min rumpa i alla fall", "usch vad äcklig han är" osv. Innan jag hann reda ut mina tankar så började han jucka mot min rygg. Jag vände mig då om och bad honom sluta, när han ändå inte gjorde det så gick jag en bit bort och ställde mig med några andra.Jag stod och dansade med dem ett tag, tills jag märkte att de kollade konstigt på mig, efter bara några sekunder kände jag återigen någon trycka sig mot mig bakifrån. Jag förstod då att det inte var mig de kollade snett på, utan killen bakom. Han hade alltså följt efter mig och letat upp mig. Jag kännde min puls slå lite hårdare och en obehaglig känsla av ilska spred sig i mig. Men istället för att reagera tänkte jag att jag bara skulle ignorera honom, "så tröttnar han säkert till slut". Då kände jag återigen en hand på min midja, den här gången innanför min tröja. Sin högra hand placerade han över mitt vänstra bröst och drog mig intill sig. Han höll fast mig i den obehagliga omfamningen, och rörde sig i takt med musiken, men jag dansade inte längre. Jag stod som fastfrusen vid golvet och kunde inte röra mig. Jag kände illamåendet och avskyn skölja över mig som en kall våg. Han förde sin vänstra hand, den som var innanför min tröja, uppåt. Tankar rusade runt i mitt huvud, men känslorna var avdomnade. Jag kände inte längre att jag hade kontroll över min egen kropp. Han drog mig lite utanför klungan av dansande människor, åt ett håll där det var tomt på folk.Jag kunde inte röra mina armar och han tryckte sig tätare inpå. Han tyckte upp sitt knä mellan mina ben och kysste mig på halsen. Där och då exploderade jag. Jag agerade utan att tänka. Jag försökte sparka bakåt och träffade smalbenet på det ben han stod på. Han släppte mig, jag vände mig om och slog honom hårt i ansiktet med knuten näve. Han vinglade bakåt, tittade på mig med suddig blick."Jävla fitta" säger han, vänder ryggen och går.Jag stod där ett tag och försökte förstå vad som precis hade hänt. En klump växte i min mage och jag kände skamen komma krympande. Jag valde att stänga av de känslorna helt och hållet, tränger mig istället tillbaka in bland människorna och förlorar mig återigen i musikens rytm. Det var inte förens kvällen var slut och jag var hemma som jag lät känslorna välla fram igen. Återigen kom den obevekliga känslan av skam. Skam över min först paralyserade kropp, skam över hans hand runt min midja, den andra som kramade mitt bröst, men framför allt kände jag skam över att jag slog honom! Jag kände mig så fruktansvärt dålig som människa, så grymt elak!Jag låg länge och funderade, tankarna fortsatte att snurra ett tag, men till slut lyckades jag nysta upp i allt kaos. Det mesta av skamen försvann och ersattes istället av sorg och ilska. Ilska för att samhället är som det är, för att det som skedde mig, sker hundratals människor varje dag och att det anses vara okej!! Att det är ett accepterat beteende. Att det inte är självklart att man äger rätten till sin egen kropp. Att den är öppen för andra att röra och göra vad de vill med. Sorg för att jag över huvud taget kände skam. Sorg för att de flesta andra i liknande situationer känner samma sak. Sorg för att många inte skulle ha slagit. Sorg för att människor utnyttjar andras "svagheter" till sin egen vinning. Jag kan fortfarande inte förstå att detta hände mig. Det är något som jag tänkt inte skulle KUNNA hända mig. Även om jag jobbar med detta varje dag, så har jag verkligen inte förstått vidden av problemet, hur långt och djupt det sträcker sig. Många kanske inte tänker på detta som ett problem, för många av er som läser det här har säkert (dessvärre) varit med om samma sak själva. Det är det som gör det ännu jävligare, att många inte ser felet i en situation som det här, att man inte orkar bry sig.Jag tvekade först på om jag skulle skriva det här inlägget eller inte, var det värt att dela med sig av, gjorde han egentligen fel, är det inte sånt man måste stå ut med, är det inte jag som överreagerar och är fjantig. Vad kommer andra att tänka om MIG om jag skriver det. Kommer folk att anse att jag är löjlig, att det finns andra som varit med om värre saker, att detta inte var något att uppröras av.Men efter en sömnlös natt med tankar och reflektioner så kan jag känna att JA han gjorde fel, NEJ det var inte okej, NEJ jag överreagerade inte, NEJ sånt här ska man inte behöva stå ut med!Jag är på sätt och vis glad att det hände mig. I alla fall så är jag glad att det inte hände någon annan, vad jag vet. Det finns så många som inte hade vågat säga ifrån, så många som hade gett upp, som inte hade värderat sig själva så högt att de gjort motstånd. Det finns det många anledningar. En sån enkel sak som att jag inte dricker och därför var vid mina sinnes fulla bruk, kunde tänka och reagera på det som skedde. Men så tänker jag på vad som hade hänt om jag varit full, hur hade det slutat då? Hade jag kunnat sparka, hade jag kunnat stå stadigt och slå, hade jag orkat säga nej så många gånger? Jag kan inte svara på de frågorna, men om vi tittsr till statistiken så är det ganska tydligt vilket resultatet kunde ha blivit.Så alla som läster detta! Ta hand om er själva! Stå upp för era kroppar och era kroppars värde. Så mycket och så gott ni kan! Låt inte någon göra något, som ni INTE VILL och tyck att det är okej! Allting som överskrider gränsen för vad ni vill och vad ni tycker är okej, är FEL, tvivla ALDRIG på det. Finns det inget tydligt samtycke så ska det bara inte få ske! Och lägg ALDRIG skulden på er själv, för även om ni inte säger nej, även om ni inte gör motstånd, även om ni inte slår, gråter eller skriker, även om ni är fulla, även om ni är tysta, stilla och ler så är allting innan ett frivilligt JA, ett övergrepp!
